Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
■— Häll du fast honom! — ropade Olof till Inga,
som genast fattade Jans båda armar, sä att lian följde
-efter båten i vattnet. — Håll hufvudet öfver vattnet —
tilläde Olof och tog åter till årorna. Mod säker arm
styrde nu Olof mot sundet, och vågorna förde hastigt
båten åter in i viken. Inga höll troget fast i far-
brodren, som släpade efter, utan tecken till lif. I)å
båten löpte in i viken, skyndade alla den till möte och
då Olofs hustru såg, att all fara var förbi, knäppte
hon samman sina händer och tackade Gud.
Nu stötte båten mot land och flera af de unga
kärlarne sprungo i vattnet till midjan, för att befria
den modiga Inga från hennes börda och föra Lommen
i land. Hon hoppade sjelf upp på stranden och sjönk
i sin moders armar, ty nu sveko krafterna henne och
hon började att snyfta högt.
— Han lefver! — ropade Olof, som böjt sig ned
öfver brödrens på stranden utsträckta kropp.
Vid detta rop tycktes Inga återfå sina krafter,
och hon lemnade modren för att vid Lommens bröst
lyssna, om hans hjerta klappade.
— Låt oss bära honom hem — sade Olof och
fattade i brödrens skuldror, men i det samma gjorde
Lommen en häftig rörelse och slog upp ögonen. Efter
några djupa andedrag reste han sig i sittande ställning
och stirrade frågande omkring sig. Den förste, som
helsade honom, var Krut. Viftande med svansen gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
