Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de präktigaste färger. Härligast af allt var dock
konungens palats, der kämparnes sköldar hängde på murarne
oeh blixtrade i solen, men när månen sken, blänkte
sköldarne som tusentals silfverlyktor.
Konung Garms hof var vida beryktadt för sin
glans. Stora skaror af hofmän gingo der i gyllene
drägter, och i försalarne sutto och lågo tusenden af
långskäggiga kämpar i stålharnesk, ty Garm var en
krigisk konung, som ofta drog ut på härnadståg.
Garm hade allt, hvad en menniska kan önska sig
af rikedom och prakt. Han kunde befalla öfver sina
undersåtars lif och gods. Hvarje ögonblick han ville,
kunde han gifva fester i sitt slott eller i sina
trädgårdar och parker. Han kunde befalla fram barder att
sjunga sitt lof och sköna danserskor att jaga bekymren
från sin panna. Men med allt detta var dock Garm
icke lycklig, ty sedan lång tid tillbaka hade en svår
plåga hemsökt honom. Ni kan lätt tänka er hur svår
den var: han kunde icke sofva, den stackars kungen.
När natten sänkte sig ned öfver borgen, och
hofmännen somnade och kämparne snarkade högt, då låg Garm
der ensam vaken och suckade eller rasade, derför att
sömnen flydde hans ögon.
En dag utgaf Garm ett påbud, att alla läkare i
landet skulle hvar i sin ordning försöka att bota hans
onda, och den, som icke lyckades, skulle förlora sin
högra hand. En stor del af de konsterfarne männen
skyndade att lemna landet, men några kommo sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
