Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det att stenen der ofvan vidgade sig och blef
rund som ett hufvud. Den hvita mossan täckte öfre
delen af bioeket, liksom med hvita lockar, och högt
uppe svajade några ormbunkar som plym.
Klippblocket hade stått på berget i mänga tusen
år, och derför hade det nu ledsnat att stå på samma
fläck och se, hur träden nere i dalen skiftade färg allt
efter årstiderna.
En dag gick räfven förbi, dch då ropade
klippblocket:
— Hör på, fader Mickel, du, som är så listig,
kan väl hjelpa mig härifrån?
Räfven gick omkring klippblocket flera gånger,
men så skakade han på hufvudet och sade:
— Dig kan ingen hjelpa, du får allt stå här till
domedags otta du!
Och så gick räfven sin väg.
En kulen vinterdag brusade nordanstormen fram
öfver berget.
— Tag mig med dig! — ropade klippblocket.
— Det skall gå som en dans det! — svarade
stormen och kastade sig med all sin styrka mot
blocket; men det rörde sig ej ur stället, endast snön, som
låg ofvanpå, yrde omkring i hvirflar och flög ned till
skogsdungarne nere i dalen.
—~ Dig kan ingen hjelpa, du får allt stå här till
domedags otta du! — röt stormen och rusade vidare
fram öfver grantopparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
