Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När våren kom, släpptes kreaturen i skogen och
kommo dä alltid fram till bergssluttningen för att söka
en väg ned till den saftiga grönskan der nere.
— Nu ska jag passa pä — tänkte klippblocket
och ropade till tjuren: — Du, som är så stor och
stark, kan nog hjelpa mig att komma härifrån!
— Om någon kan göra det, så är det väl jag —
svarade tjuren. — Jag är ensam starkare än tolf man, och
jag skall nog ge dig en knuff, så att du trillar omkull.
Tjuren ställde sig nedanför klippblocket och satte
hornen mot stenen. Han stångade af alla krafter, men
klippblocket rörde sig icke en tum. Då blef tjuren
rasande och stötte hornen så hårdt mot klippan, att do
sprungo af invid hufvudet. Med blödande panna vände
sig tjuren bort och bölade:
— Dig kan ingen hjelpa, du får allt stå der till
domedags otta du!
Vallgossen, som vaktade kreaturen, hade sett hur
tjuren stångat mot blocket, och då han närmade sig,
sade han:
— Den der har jag lust att rulla ned. Usch,
hvad det ska braka i berget!
Klippblocket kände hur det klack till i det vid
ljudet af menniskorösten, men så tänkte det: — När
den listige räfven sade nej; när nordanstormen
ingenting förmådde, och när tjuren, som är starkare än tolf
man, inte kunde hjelpa mig, hvad ska då den der
stackaren kunna göra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
