Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det blâ och sade: — Det är jag, sona visar vägen till
himlen!
Främst bland kyrkfolket syntes brukspatronen och
hans lilla dotter. Hvar de gingo fram, vek folket ät
sidan och helsade herrskapet, och mången ropade högt:
— Hvad hon är söt, den lilla fröken, och sä grann sedan!
Maria, så hette den lilla flickan, visste också att folket
sade sant, ty hennes hatt var splitterny med konstgjorda
blommor på och en plym, som vajade för vinden.
Hand i hand med sin far gick Maria in i kyrkan och
satte sig med honom i herregårdsbänken borta vid koret.
Men sist bland dem, som kyrkoklockorna sjungit
samman, kom en liten trasig flicka, som i bygden
kallades »Tiggar-Ingrid», ty hon sträckte ibland ut sin
hand för att få en allmosa, då hennes mor var sjuk
och icke orkade arbeta för dem båda. Ingrid ställde
sig vid kyrkodörren för att vara den sista, som gick
in, men då föll hennes blick på den granna predikstolen
med den röda, guldbroderade sammetsdynan och så
på den blanka ljuskronan, som hängde i taket, och då
tvekade hon att stiga in genom dörren. Så flög hennes
öga från den ena till den andra af församlingen,
och alla voro do högtidsklädda, men då Ingrid såg ned
på sin trasiga kjortel och sina bara fötter, så blef hon
liksom rädd. Hon tyckte att alla der inne i kyrkan
väude sig om och sägo på henne, och då började hon
springa ända fram till kyrkogårdsmuren, der hon satte
sig på en grafsten under den stora linden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
