Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orgeln brusade inne i kyrkan, och församlingen
stämde upp lofsängen.
— Nu skall du följa med i din psalmbok — sade
brukspatronen ät sin dotter, och Maria slog upp sin
lilla sammetsbok med silfverjsorset pä, men bäst hon
satt der, sä tänkte hon på blommorna i den nya hatten,
och då förvillade hon sig, så att hon icke mera
fick rätt på versen, som sjöngs. När predikan började
och Maria skulle höra på, så tänkte hon i stället på,
hvad folket ute på kyrkbacken hade sagt: — »Hvad
hon är söt, den lilla fröken, och så grann sedan!» —
ljöd det i Marias öron, och det, tyckte hon, lät bra
mycket vackrare än prestens predikan. Och så tittade
hon sig omkring för att se efter, om icke alla menniskor
i kyrkan bara sneglade på hennes plym och på de
röda rosorna, som hängde mellan gröna blad på sidan
om hattkullen. Och bäst hon satt, tyckte hon att
rosorna började växa och skjuta i höjden. Stänglarne
blefvo allt längre och längre, och till sist nådde
blommorna upp till kyrkhvalfvet, och der slingrade de sig
om en stor jernkrok och drogo hatten upp till sig. Då
blef Maria förskräckt, och hon sträckte" båda händerna
till hufvudet — der satt hatten qvar, och rosorna hade
ej rört sig från sin plats. Det var således bara
inbillning, men Maria var ändå så uppskrämd, att hon tyckte
sig höra hur hjertat bultade tick tack, liksom den stora
väggklockan hemma på herrgården.
Under tiden satt Tiggar-Ingrid på grafstenen der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
