Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Kort öfversigt af hufvudpunkterna i metrikens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund för de gamles verskonst. Bentleys med stort
skarpsinne anställda metriska forskningar hafva i flera
hänseenden ledt till märkliga resultat, hvilka äro af vigt icke
blott derigenom, att de gifva en djupare inblick i antikens
poetiska konst, utan äfven såsom ett mäktigt vapen i den
högre och lägre kritikens tjenst, ett vapen hvaraf Bentley
sjelf med stor framgång har begagnat sig vid sina
omfattande kritiska arbeten. Dessa metriska undersökningar,
hvilka Bentley hufvudsakligen meddelat i ”Epistola critica
ad Millium” och den såsom inledning till hans
Terentiusupplaga utgifna afhandlingen ”De metris Terentianis
schediasma”, röra sig dock nästan uteslutande kring de
allmännaste, i likformig upprepning (κατὰ στίχον) begagnade
versmåtten. Detsamma gäller äfven om Bentleys yngre
landsman Porson, hvilken i ”Præfatio ad Hecubam”
nedlagt hufvudresultaten af sina med största noggrannhet och
skarpsinnighet anställda forskningar angående de lagar
hvilka af de grekiske dramatici iakttagits vid bildningen
af de hos dem allmännast förekommande versmåtten, den
jambiska trimetern samt den trokaiska och anapästiska
tetrametern, och dessa resultat qvarstå ännu i allt
hufvudsakligt fullkomligt orubbade. Deremot fortforo de
mångskiftande lyriska versmåtten så väl hos dramatici som hos
de egentlige lyrici ännu att till största delen utgöra en
terra incognita inom den klassiska filologiens område.
Äran af att för första gången hafva åstadkommit en
den antika poesiens samtliga versformer omfattande
framställning af metriken tillkommer Gottfried Hermann.
Det var ett djerft och vidtutseende företag att inom den
vetenskapliga framställningens ram inpassa alla de i
oändlighet vexlande former, i hvilka den antika skaldekonsten
älskade att röra sig, former, hvilka mången gång kunde
tyckas gäcka hvarje försök till schematisering och ej lyda
annan lag än det subjektiva poetiska godtycket. Men om
någon var detta företag vuxen, så var det onekligen just
Hermann, hvilken med en ovanlig skarpsinnighet förenade
en kolossal beläsenhet inom antikens litteratur och en i
högsta grad fin uppfattning af den poetiska formens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
