Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Om språket såsom rytmiskt material (ῥυθμιζόμενον)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT SÄTT ATT LÄSA ANTIK VERS. 0
3 4 1234 123 4 123 4 12
ανὃρα μοι ἕννεπε μοῦσα πολύτροπον, ὃς μαλα πολλὰ
Att den daktyliska rytm, som på detta sätt åstadkommes,
i icke ringa mon afviker från den vi höra vid det vanhga
recitationssättet, finner man lätt. Äfven torde detta
långsläpiga utdragande af den långa stafvelsen för vårt:vid
nästan lika stafvelselängd vana öra förefalla besynnerligt och
obehagligt, så att man kanske till och med sätter i fråga,
om det kan vara möjligt, att grekerna sjelfva reciterat sin
hexameter på sådant sätt. Säkert är emellertid, att deras
recitationssätt åtminstone stod vida mnärmare till det nu
framställda än till det hos oss i allmänhet brukliga. I
annat fall vore hela deras metriska gqvantitetslära ett nonsens,
och det i den antika versen så ytterst vanliga utbytandet
af en lång stafvelse mot två korta eller två korta mot en
lång en ren orimlighet. I denna punkt finnes således intet
tvifvel. En annan fråga blir, huruvida vi vid läsandet af
antik vers böra läsa den på det sätt, som, efter hvad vi
sökt visa, var antikens eget, d. v. s. med strängt
iakttagande af qvantitetsförhållandet. Helt visst skulle detta i
icke ringa grad underlätta en sann och lefvande uppfattning
af de antika versmåttens egendomligheter. Möjligen är det
dock i mångens tycke allt för främmande för vårt organ
och vårt öra, för att vi rätt skulle kunna förlika oss
dermed. Så mycket torde dock vara stäldt utom allt tvifvel,
att åtminstone en klar teoretisk uppfattning af den antika
versbyggnadens qvantitativa princip och dess konseqvenser
för att kunna rätt fatta de antika versmåttens lagar är
oeftergiflig.
Hiatus.
& 9. Hiatus eller yaouwdia (af yaivw gapa) benämnes
den vokalsammanstötning, som uppkommer, då ett ord slutar
och det följande börjar med vokal. En sådan
vokalsammanstötning vållade en hårdhet i uttalet, som misshagade
det vid mjuka och lättflytande ljudförbindelser vana gre.
kiska örat. Redan i prosan röjer sig derföre till en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
