Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förlikningsförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
använda karbasen. Det kom också till en hastig överläggning inom
domstolen, som utan att ta ställning till ockupationen som
sådan ändock avvisade den gjorda hemställan så snävt, att
hetsporrarna i Oslo måste ha fått en förkänning av även
huvudmålets oundvikliga utgång.
Mot denna bakgrund är det så mycket intressantare att se
tillbaka på de försök till förlikning, som enligt nu allmänt
tillgängliga handlingar från och med slutet av augusti upptogos av
baron Wedel-Jarlsberg, Norges tidigare minister i Paris och den
egentlige upphovsmannen till Spetsbergstraktaten. Redan ett år
tidigare, efter den första ockupationens dåliga mottagande, hade
Wedel tillrått förlikning. Vad han nu förmådde statsminister
Hundseid att bekräfta var regeringens beredvillighet till en
förlikning på följande villkor: att de norska fångsträttigheterna
enligt Grönlandsavtalet skulle bli permanenta, så att de komme att
utgöra ett slags servitut på Ostgrönland, att fem hamnar
öppnades på Västkusten för att utgöra stapelplatser och basis för
norska fångstflottor, och att Norge erhölle vissa arkivalier
rörande Grönland. I gengäld skulle Norge erkänna Danmarks
suveränitet över hela Grönland och sålunda häva bägge
ockupationerna. Just den av mig väckta frågan om koncessionernas
omvandling till servitut ställdes sålunda nu på norskt håll i
diskussionens omedelbara förgrund. Visade sig denna väg
framkomlig, var man — mirabile dictu — redan färdig att uppge
alla drömmar om suveränitet. Vid samtal med kammarherre
Bernhoft fann baron Wedel, att åtskilliga jämkningar i
villkoren voro ofrånkomliga. I varje fall var man i Köpenhamn
beredd att resonera om tillträde till tre Vestgrönländska hamnar
och om en revision av 1924 års avtal. Med god ömsesidig vilja
skulle alltid en utväg finnas.
Wedel understryker inför Hundseid, att huvudsaken var att
Danmark gått med på ett permanent avstående av åtskilliga
rättigheter till Norge. Detta ville säga, att Norge finge ett
servitut på Ostgrönland och skulle betyda, att Danmark i vissa
hänseenden uppgåve sin absoluta suveränitet. Återigen sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
