Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Haagdomens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sakexposéns senare del relaterar konfliktens omedelbara
anledning: Den norska regeringens medgivande 1930 av
polismyndighet å ostkusten till några norska undersåtar och
startandet samma år av den danska treårsplanen för Ostgrönlands
utforskande. De bägge landen orienterade sig till en början mot
en fredlig lösning av de svårigheter, som dessa åtgärder
framkallat. Sedan överlade man om en gemensam hänvändelse till
domstolen. Den privata ockupationen av Erik den rödes land,
som herr Devold tillkännagav i slutet av juni 1931, följdes
den 10 juli av den norska regeringens officiella
ockupationsförklaring och utlöste slutligen den danska regeringens ensidiga
hänvändelse till domstolen under åberopande av den
fakultativa bestämmelsen i art. 36 av dess statuter.
I sin utläggning av de rättsliga argumenten konstaterar
domstolen först, att den danska stämningen grundar sig på den
tesen, att det ockuperade området vid tiden för ockupationen
underlåg dansk suveränitet; som detta territorium var en del
av Grönland och den danska överhögheten utsträckte sig över
hela Grönland, kunde det ej ockuperas av någon annan makt.
Till stöd för denna tes anför den danska regeringen tvenne
huvudargument: a) Danmarks sedan länge obestridda
utövning av suveräniteten över hela Grönland, b) Norges eget
erkännande av denna suveränitet. Den åberopar dessutom Ihlens
förklaring, som den betraktar som ett hinder för Norge att
skrida till ockupation av någon som helst del av Grönland och
på vissa andra Norges åtaganden.
I gengäld gör norska regeringen gällande, att det 1931
ockuperade området, vilket befann sig utom gränserna för de
danska kolonierna på Grönland, var nullius och att de åtgärder,
Danmark vidtagit hos vissa makter under åren 1915—21,
hindrade det från att åberopa en suveränitet, som skulle ha
etablerats sedan länge och utsträcka sig över landet i dess helhet.
Domstolen fastställer, att det första danska
huvudargumentet icke hänför sig till någon särskild ockupationsakt men till
en rättstitel, härflytande ur en fredlig och fortbestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
