Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då böckerna hörde detta, klack det till i dem, och de
blefvo så innerligen glada öfver att åter få komma ut i
verlden, och det är icke att undra på, ty de hade nu stått i
många år på samma plats, utan att någon brytt sig om dem,
med undantag af gamla Karin, som ibland bläddrade i en
och annan, när hon borstade dammet af dem.
— Måtte hon inte glömma att ta mig med! — sade en
liten bok, som låg nedfallen bakom en af hyllorna och som
1 fallet fått ena permen afsliten.
— Du kan gerna ligga, der du ligger! — inföll med
förnäm ton en historisk roman, som var så stolt, derför att
den handlade om en kung och en drottning och följaktligen
hade kungligt blod i sig.
— Det är bara vi storheter, som ä’ värda att komma
till bokbindarn och få guld på ryggen! — utropade en
diktsamling, som trodde sig vara den förnämsta på hela hyllan,
och det fastän hon hade rätt många »hundöron», som hon nu
hoppades skulle bli utpressade.
— Åtminstone bör man vara en nyttig bok som jag! —
fräste kokboken och såg så delikat ut vid tanken på alla
läckerheter, hon kunde bjuda på.
Den lilla sagoboken — ty just en sådan var det, som
fallit ned bakom hyllan — sade ej ett ord, ty hon var
blygsam och visste väl att det är bäst att tiga i förnämt sällskap,
men inom sig tänkte hon: — Det vore likväl rysligt, om
inte jag skulle få följa med och få en ny perm, om än aldrig
så enkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
