Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det är sannt. Men har man den och är styf i
ryggen och har guld på kragen, då kan hela verlden se att
man inte är någon vanlig stackare — tillade diktsamlingen.
Och när nu alla böckerna ställdes upp i lysande rader,
så fingo de syn på den lilla sagoboken och skrattade i korus
åt henne, som var så simpel, att hon icke ens hade hela
kläder.
En gammal roman, som stod henne närmast, klagade
öfver dåligt sällskap och uttalade sitt hopp att den unga frun
snart skulle få se trasvargen och kasta ut henne.
Dagen efter bröllopet kommo grosshandlaren och hans
unga fru in i kabinettet, der det gamla bokskåpet stod. Hon
slog samman händerna af förtjusning och utropade:
— Nej se, mosters gamla bokskåp!
— Det ville min mor att jag skulle ge som
bröllopspresent åt min hustru. Nu är det ditt, min kära Maria —
sade grosshandlaren.
— Ack, din mor visste nog att jag skulle bli din hustru.
Ofta, då jag satt hos henne och läste i hennes böcker, sade
hon: — När du, Maria, och din kusin, Adolf, bli ett par,
så ska ni tänka på mig, hvar gång ni ta en bok ur skåpet.
— Det ska vi också göra.
— Men inte är det här din mors gamla böcker?
— Jag har låtit pryda dem med nya band för din skull.
— Det var skada. Jag hade bättre kännt igen dem,
om de varit som förr.
Detta tyckte de granna böckerna vara oförståndigt taladt,
men sagobokens lilla hjerta klappade: tick! tack! af fröjd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
