Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den så tänkte, började bladen i boken att röra sig. Alla
sagohjeltarne marscherade fram och togo vägen till sängen, der
gamla Karin låg och sof. Fåglar och fjärilar flögo kretsande
öfver bädden, grodor hoppade ned öfver sängkarmen, och
ormar och ödlor slingrade sig ned på sängtäcket. Sagornas
innehåll, både tomtar, menniskor och djur, stod på en gång
lifslefvande omkring och ofvan på bädden, der Karin sof.
Det var ett väsen och ett prasslande, så att det var rent af
fasligt, men gumman vaknade ändå icke, hon bara vände sig
och våndades, der hon låg.
När Karin följande morgon steg upp och fick se
sagoboken, så pustade hon och sade: — Gud bevare mig för att
ha dig här uppe en natt till. — Och så tog hon boken med
sig, när hon gick att städa grosshandlarns våning; men som
boken var stött i kanten, så hvarken skickade hon den till
bokbindarn eller ställde upp den på hyllan, utan hon hängde
den, precis som förut, vid den ena permen bakom en af
hyllorna.
— Der kan du hänga och spöka, bäst du vill — sade
Karin och gick sin väg.
Snart kommo de nyinbundna böckerna hem, och de voro
alla så styfva i ryggen och klädda i de grannaste kläder.
Somliga voro röda, andra blå, gröna eller bruna, och alla
hade de guldblommor och sirliga titlar, så att hvem som helst
kunde se, hvilka de voro.
— Utan titel är man ingenting här i verlden — sade
den historiska romanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
