Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tror dig, jag tror dig — hviskade hon sakta och
log under tårarne. När hon sedan gick till hvila, lade hon
sagoboken under hufvudkudden, och den natten hade hon
glada och vackra drömmar.
En dag kom grosshandlarn hem och var mycket blek.
Han brukade annars, då han var vid dåligt lynne, stänga
sig inne i sitt rum, men nu blef han sittande i salen med
ansigtet doldt i sina händer. Maria fattade mod och gick
till honom.
— Adolf! Så säg mig då en gång hvad det är, som
plågar dig?
— Du skall snart få se det — svarade han med dof
röst. — Jag kan inte längre dölja det för dig. Vi ä’
ruinerade! Vi ha ingenting qvar af vårt forna välstånd.
Ingenting, hör du!
Maria sjönk ned på en stol och grät bittert; men när
så hennes blickar föllo på Adolf, glömde hon sin egen smärta
för att söka trösta sin make.
Kort tid derefter måste de unga tu flytta från den
präktiga våningen vid Drottninggatan till ett anspråkslöst hem,
långt borta på Ladugårdslandet. Alla deras dyrbara möbler
och mattor såldes på auktion, ja, till och med det gamla
bokskåpet och alla de nyinbundna böckerna gingo under
klubban. Endast den lilla sagoboken fick Maria behålla, ty den
var ingenting värd, sade han, som skref upp sakerna till
auktionen.
Några veckor efter sedan Adolf och Maria flyttat till sitt
nya hem, födde Maria en liten gosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
