Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt värre, än när han låg vaken. Ingen af läkarne kunde
gifva honom en lugn sömn, hvarför ock konungen lät sin
skarprättare hugga högra handen af dem alla. Men från den
dagen blefvo konungens plågor än större, och han vred sig
som en mask på sin sammetsbädd.
Då lät Garm i sin förtviflan utgå ett påbud, att den, som
kunde gifva honom en god sömn, skulle få hans halfva
konungarike i belöning, men för att icke alla qvacksalfvare skulle
strömma till och taga lifvet af honom med sina mixturer, så
tillades det vilkoret, att den, som försökte en kur men icke
lyckades, skulle döden dö.
En afton kom till slottet en trasig vallflicka och begärde
att få tala vid konungen.
— Hvad vill du vår herskare? — sporde hofmännen
vid dörren.
— Jag vill bota honom för hans onda — svarade flickan.
Hofmännen skrattade först åt henne, men då hon var
envis, sökte de öfvertala henne att afstå, ty hon var vacker,
fastän hon gick klädd i trasor, och de tyckte att det var
synd att en så vacker ungdom skulle gå en säker död till
mötes.
Till sist måste de likväl föra henne inför konungen, ty
han hade strängeligen tillsagt, att hvem det vara må, som
kom för att bota honom, skulle insläppas.
Då vallflickan fick se konungen, der han, blek och
aftärd, satt på sin purpurstol, kände hon medlidande med honom
och började gråta.
— Hvem är du och hvad heter du? — sporde konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
