Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Signe heter jag och är en fattig vallflicka från ditt
rikes yttersta gräns.
— Och hvarför kommer du hit?
— För att hjelpa dig i din olycka.
Konungen skakade tviflande på hufvudet och sade: —
Bäst vore för dig, om du genast vände om, ty här väntar dig
döden.
Men flickan ville icke gå, utan bad att få tala ensam
med konungen. Då hofmännen voro borta, gick hon fram
till Garm och sade: — O, måtte jag inte komma för sent
till dig, o konung!
— Hvar har du ditt läkemedel? — frågade Garm.
— Kom med mig, och jag skall visa dig det — svarade
flickan och gick till ett af slottsfönstren, som vette utåt en
doftande trädgård.
Garm reste sig förvånad upp och följde henne. Då han
kom till fönstret, såg han allvarsamt, nästan hotande, på henne
och upprepade sin fråga: — Hvar är botemedlet?
— Der! — svarade Signe och sträckte handen mot
himlen.
Då mörknade konungens panna, och han ropade vred:
— Har du kommit hit för att göra spe af mig?
— O nej, jag har kommit för att lära dig att bedja.
När konungen hörde detta, sjöd hans vrede öfver. Han
ropade på sin vakt och befallde den att kasta Signe i tornet
och att resa upp en schavott i trädgården utanför hans
fönster, ty sjelf ville han se henne dö, när solen nästa afton
gick ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
