Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Med betryckt hjerta gick Qvitter ut i skogen för att full-
göra vilkoret, ty annars fick han ju hvarken mat eller husrum
och, hvad som värre var, aldrig återse den hvita myran.
Se, der ligga ju en hel hop barr. Hejsan, hvad här ska
arbetas !
»Hit ki ho! hit ki ho!» sjöng trasten, och för den vackra
sången glömde Qvitter barrstråna.
Nej se en så vacker blomma ! Purpurröd med hvita strimmor;
och så den doftar!
| Utan att betänka sig sprang Qvitter upp på stängeln och
satte sig på de granna bladen.
— Ack, om den vackra hvita myran nu sutte bredvid
mig, tänk hvad det skulle vara ljufligt! — suckade han, och
så kysste han blommans blad och inbillade sig, att det var den
hvita myrans läppar, han kysste.
— Bing, bong! bing, bong! — ringde blåklockorna till
aftonbön.
Förskräckt sprang Qvitter ned från blomman, ty nu först
kom han i håg vilkoret med de femtio barrstråna. Med full
fart sprang han till barrhögen, som han sett; men inte ett strå
fanns qvar, de hade alla blifvit afhemtade, medan han satt i
blomman och lyssnade på trasten.
Qvitter fick således inte komma tillbaka, inte återse sin
käraste vän, och han vandrade framåt och grät många och
bittra tårar.
Se der vid foten af den hvita stenen en nyss uppkastad
graf. Qvitter ryste och tog en omväg för att komma upp på
stenen.
Der satt han nu, och den nedgående solen aftorkade hans
tårar. Liljekonvaljerna ropade: sjung! och fåglarna sjöngo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
