- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
8

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S

konung vän och broder, ja, alla hade lofvat Osman vänskap
intill döden, alla, utom en gammal tiggare, som hvarje dag
satt utanför palatsets port och fick en almosa af konungen,
då denne gick ut.

Tiggargubben hade icke lofvat — ty — sade han — hvad
gagnar konungen en så ringa mans vänskap? — Hofmännen
tyckte, att gubben hade rätt; men ville dock visa bort den
trasige tiggaren från ÖOsmans åsyn; då tog konungen hans
försvar, gubben fick sitta i ro på stentrappan, och för hvar
gång Osman gick förbi, föll den gamle tiggaren ned och kysste
fållen af hans klädning.

En dag kom ett bud till Osman, att kusten blifvit härjad
och de bästa handelsfartygen bortröfvade af en furste, som
bodde på andra sidan vattnet.

Förtörnad samlade Osman sina krigare och lät utrusta den
stora flottan, som gungade på floden.

Regeringen öfverlemnades till förste ministern, Maltos,
en man som från ingenting af konungen blifvit upphöjd till
landets högsta äreställen. Ja, Osman hade gått så långt i nåd
mot Maltos, att han utvalt sin gunstlings enda barn, den sköna
Zirma, till sin blifvande gemål. Åt denne, »konungens trog-
naste och bäste vän», som Maltos sjelf kallade sig, undförtssädes
hela landets vård under konungens frånvaro.

Osman kysste sin trolofvade, som grät och bedyrade sin
oföränderliga kärlek, hvarefter han stez ombord på flottan
med sina krigare. Hela befolkningen stod på stranden och
grät, och Maltos var så förtviflad, att han rullade sig på marken,
slet sönder sina kläder och uppgaf höga rop af saknad.

Ensam på palatsets trappa låg den gamle tiggaren på knä
och bad till Gud, att han måtte förunna konungen en lycklig resa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free