Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Lång tid förflöt utan att man hörde något af konungen,
och man började allmänt frukta, att han och hans krigare
stupat för fiendernas svärd eller uppslukats af det stormande
hafvet.
En dag anlände till stadsporten en i trasor höljd man,
som begärde att få slippa in, emedan han hade vigtiga under-
rättelser från konungen.
Vakten nekade att släppa in den trasige mannen och
hotade till och med att slå honom med bösskolfven, sägande:
— Min vän, konungen, är en rik och mäktig herre och skickar
inga tiggare som sändebud.
— Nå väl, så släpp in din vän, konungen! Jag återvänder
fattig och arm, sedan fienden slagit mig och mina krigare
öfvergifvit mig för att välja en ann konung — sade tiggaren
och höjde upp hufvudet, och se! det var verkligen Osman.
Sedan soldaten en stund betänkt sig, svarade han: — Då
du icke längre är konung, så har du ej här att göra, derför
vore det bäst, om du packade dig din väg.
— Men jag är ju din vän? — återtog Osman.
— Hvad nytta har jag väl af en tiggares vänskap! —
snäste soldaten och stängde igen vaktgluggen.
— Det var den första vännen — suckade Osman — men
jag vill trösta mig; mina embetsmän och alla mina förmögna
borgare, hvilkas lycka jag sökt att bereda, skola säkert bättre
taga emot sin vän.
Osman väntade utanför staden, tills det blef qväll; då smög
han fram till ett ställe af stadsmuren, der det var möjligt att
stiga öfver. Lyckligt och väl kommen på andra sidan, såg
han sig i en trädgård, som tillhörde en af hans förmögnsaste
borgare. Mellan myrtenhäckarne märkte han, hur ljusen strå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
