Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
vore det bäst, om du droge dina färde, dit der dina fiender
icke kunna söka dig. Ingen af oss skall omnämna, att du
varit här, och allas våra lyckönskningar skola följa dig på färden.
— Ja, allas våra lyckönskningar! — instämde alla.
— Men skydd för natten och ett af edra fartyg att flykta
på kunnen I väl icke neka mig?
— Bäste vän, vi vilja offra allt för dig; men vår nye
konungs onåd...
I stället för att gästerna förut dragit sig tillbaka, började
de nu under en mängd försäkringar och artigheter tränga in
på den stackars konungen, som under vänskapsbetygelser skuf-
fades ut genom dörren, hvilken af värden sedan stängdes med
dubbla lås, hvarpå dansen och glädjen der inne började blifva
ännu mera stormande än förut.
När Osman kom ned i trädgården, suckade han djupt
och sade:
— Långt bättre var vaktkarlens grofva bekännelse: »Hvad
nytta har jag väl af en tiggares vänskap?» än dessa hycklande
smilares, som med vänskapen på läpparne jaga mig bort från
sin bullrande fest. Men ännu har jag två vänner, och deras
trofasthet skall blifva min glädje.
Osman gick ut från trädgården och uppnådde snart Maltos’
palats. Han steg uppför de breda marmortrapporna och in-
trädde i salen, der Maltos satt och bredvid honom Zirma.
— Min Zirma, och du min trognaste och bäste vän! —
ropade konungen och sträckte ut sin famn mot dem begge,
och snart hvilade de båda i hans armar.
Osman berättade nu för dem detsamma, som han sagt åt
sina vänner i festsalen, och tillade, att han var fågelfri, samt
att den nye konungen utlofvat, att den, som utlemnade flyk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
