Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
lade ur den palatslika byggnadens fönster, och hur en samling
menniskor rörde sig der inom.
— Han håller gästabud — tänkte Osman — der äro
många af mina vänner församlade, och jag vill anropa deras
bistånd.
Och Osman ställde sina steg mellan blomsterrabatterna
rakt fram till den rikt upplysta portalen; der fanns ingen, som
hindrade honom, och frimodigt trädde han uppför trapporna
och in i salen bland de guldsmidda herrarne, helsande dem
högt: — Frid vare med Eder, mina vänner!
Vid denna helsning blef det tyst och stilla i salen, och
allas ögon riktades först på den nykomne gästen och sedan
frågande på hvarandra. Alla hade de kännt igen sin vän,
konungen, oaktadt hans trasiga kläder; men ingen skyndade
emot honom, ingen räckte honom handen, ingen helsade honom
välkommen. . .
— Kännen I icke igen eder gemensamme vän? — återtog
Osman och steg framåt; men då drogo sig alla ett steg tillbaka.
— Då jag for bort, runno edra tårar och I bjöden mig
alla vänskap intill döden; nu behöfver jag den, ty jag åter-
vänder som en fattig och eländig flykting. Mina krigare hafva
utropat en annan konung, och jag måste flykta för att rädda
mitt lif. I hafven försäkrat, att edra lif och eder egendom
tillhörde er konungslige vän, och jag tror, att I viljen bistå
mig. Rädden mitt lif och döljen mig för mina fiender, som äro
på väg uppför floden och snart skola vara här.
Ett ögonblicks tystnad inträdde, hvarpå värden steg fram
och sade:
— Bäste vän, gerna vilja vi offra lif och blod för dig;
men vår nye konungs onåd våga vi icke åsamka oss, derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
