- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
18

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

infattad med millioner de klaraste vattendroppar, och tronen
visade alla i deras rätta gestalt; de onda sågo vidriga ut, oaktadt.
sin skönhet, de goda strålade likt ljus, om de än till skap-
naden voro aldrig så fula.

Hafsguden var iklädd en fotsid klädning af mångfärgade
fiskfjäll, så konstrikt arbetad, att hafvets alla innevånare hade
behöft två tusen år, innan den blef färdig. Öfver sina skuldror
bar han en kappa af sammanväfda neckrosor, så stor och vid,
att milslånga flikar gungade uppå hafsytan; i handen bar han
en spira och på hufvudet en krona af de purpurrödaste ko-
raller, och hafsguden var så hög och majestätisk, att fastän
tronen, på hvilken han satt, hvilade på hafsbottnen, så sträckte
sig kronan högt öfver vattenytan, omfluten af hafstång, som
menniskorna kallade det, men det var hafsgudens långa hår,
som höjdes upp och ned af vågorna.

Hafsguden satt till doms, och så hade han suttit nu i flera
hundra år, ty rättvisan går långsamt der nere liksom på jorden;
men nu hade han beslutit att hvila efter sitt långa arbete.
Han lade spiran ifrån sig och tog med begge händerna kronan
från hufvudet -och lade den i sitt knä; men huru förvånad
blef han icke, då han såg sin krona på det underligaste sätt
förvandlad !

De röda korallerna voro betäckta med svart jord, stora
skogar vuxo på kronan, och mellan skogarne lågo herrliga
dalar och grönskande ängar, skogarne voro fulla af fyrfota
djur och dalarne hade menniskorna valt till boningsplatser;
allt blomstrade så herrligt och skönt och log med friska läppar
mot hafsguden, som klappade händerna af glädje, ty något
sådant hade han aldrig sett, och han kunde icke slita sina ögon
ifrån denna tafla, som han tyckte var så behaglig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free