- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
19

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

När hafsguden suttit, som han tyckte, en liten stund, men
det var i alla fall på tredje året, så fann han med förskräc-
kelse, hur den vackra taflan försvann, och snart återstod ingen-
ting annat än nakna klippor och hvitnade skelett, omsnärjda af
sjögräs. Då blef han sorgsen och började klaga:

— Den taflan var den skönaste, jag skådat! Ack, hvarför
fick jag ej behålla den?

I ett nu sammankallade han hela sin hofstat och alla
arbetsföra undersåtar i hela sitt rike och befallde dem, att de
skulle bygga en pelare, som skulle räcka upp till hafsytan,
och han gaf sin egen tron till grundval.

Pelaren blef snart färdig, och öfverst satte hafsguden sin
krona, sedan han först prydt den med guldsand och diamanter.

Hvart tusende år får hafsguden höja sitt hufvud öfver
vattenytan och skåda solen, då han går ned i fjerran; men
hafsguden hade aldrig begagnat sig af sin rättighet, ty han hade
hittills trott, att ingenting herrligare fanns än hans rike. Nu
längtade han likväl till den stund, då han skulle få beskåda
sitt verk, men som den bestämda dagen nyligen förflutit, så
måste han vänta i tusen år.

— För hafsguden är tusen år icke just någon lång tid, och
de hade snart försvunnit. Den bestämda dagen kom, och hafs-
guden tog sin harpa med sig för att sjelf besjunga sitt verk,
hvarpå han glad steg upp öfver vattenytan och såg, att hans
krona hade blifvit ännu skönare än förut, ännu rikligare be-
folkad; stora skepp gungade vid dess stränder, och vackra
städer voro här och der byggda vid kusten; men från stad
och land uppsteg ett skrän, som förskräckte honom.

Hafsguden närmade sig och såg med fasa, huru men-
niskorna mördade hvarann och sletos om guldet, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free