Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Dagen derpå, då konungen satt på sin tron, som stod på
palatsets tak, fick han å nyo höra hofmännens sång, ty de hade
alla församlat sig å borggården för att prisa sin mäktige konung.
Nu var det en annan melodi, ännu lenare och klangfullare
än den förra; men refrängen var sig lik:
»Mäktige konung!
Högt öfver oss sitter du,
Men ännu högre borde du sitta!»
Och konungens hjerta hoppade högt af lycksalighet; men
så tänkte han på refrängen och såg sig bekymrad omkring.
Då fick han syn på kyrktornet, och hans ansigte klarnade åter.
När Karius kom på sitt embetsrum, gaf han ut en be-
fallning, att man skulle ställa hans tron på kyrkotornspetsen.
— Der — tänkte konungen — skall jag sitta högre än
någon regent före mig —- och han kände sig så öfvermåttan
säll och lycklig.
Många dagar förgingo, innan tronen blef uppsatt och
trappan dit upp blef i ordning. Under tiden trånade konungen
bort af ledsnad, oaktadt hofmännen sjöngo natt och dag för
honom. |
Omsider var allt färdigt, och konungen steg med mycken
möda uppför trappan och uppnådde tornspetsen, der han satte
sig på sin tron, och hans bröst häfdes af en onämnbar tjusning,
ty han kände sig så högt öfver alla menniskor.
Då nådde plötsligen sången hans öra, och den brusade så
mäktigt dit upp, ty hofmännen hade inöfvat landets befolkning
att sjunga med. |
Konungen lyssnade och hörde, att melodien var ännu en
annan; men refrängen var den gamla:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
