- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
30

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

hvad gör det mig, att man lägger in ärtorna 1 säckar? — Jag
är nog mäktig att ta dem derifrån ...

Längre hann inte råttan i sitt resonnemang, ty huskatten,
som stått vid den öppna dörren och lurat, rusade fram och
grep henne med sina klor. Sedan katten en stund roat sig
med att kasta råttan som boll, bet han hufvudet af henne.

— Sr! err! — spann katten så förnöjd och tänkte på
råttans högmodiga tal, som han lyssnat på i dörren. — Du
lilla stackare, hvad yfves du öfver? Nej, jag är den, som är
herre här, och jag ensam har rätt att höja upp hufvudet.

Men se, då kom husbondens gråa vindthund och körde
busbas katten upp på loftet.

— Din ynkrygg! — skällde hunden — hvad yfves du
öfver? Jag är husbondens favorit, och hade du icke sprungit
upp på loftet, så skulle jag visat dig, hvem som är herre här.

Hunden gick ut på fältet, der husbondens ridhäst gick
på bet, och då han fick se hästen stolt kråma sig, så sprang
han fram för att göra spe af honom.

— Gräsätare! — skällde hunden — inte är det värdt. att
du häfver på dig; du får gå här ute och äta gräs, medan hus-
bond sjelf matar mig med de läckraste rätter.

Och hunden ville bita sin medtäflare i bakbenet; men då
gaf hästen honom ett slag med hofven, så att han föll död
ned flere famnar från, der hästen stod.

— Ha ha ha! — gnäggade hästen och krökte föraktfullt
på halsen — hvad yfves du öfver? Jag är ädlast bland djuren;
jag delar i striden farorna med min husbonde, och på min
snabbhet beror ofta hans lif; jag ensam her rätt att vara stolt
öfver mitt värde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free