Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Kråmande sig, började hästen galoppera kring fältet och
var så berusad af sitt eget värde, att han inte märkte, hur ett
lejon närmade sig från småskogen.
Med ett väldigt skutt kastade sig lejonet öfver hästen,
som snart drog sin sista suck under rofdjurets klor.
— Dåre! — röt lejonet, så att det gaf eko i bergen —
hvad yfves du öfver?. Jag är djurens konung; på min panna
tronar majestätets prägel, ur mitt öga ljungar maktens eld,
och min ram eger styrkans rätt.
Plötsligt hördes ett skott. och lejonet rullade i dödskampen
bredvid sitt offer.
Hästens husbonde hade sett, hur lejonet beröfvade honom
hans dyrbara egendom, och han sträckte med en kula odjuret
till marken. Och mannen tog af lejonets hud, kastade den
öfver sina skuldror och vandrade hemåt.
— Konung ibland djuren! — mumlade mannen för sig
sjelf — hvad yfves du öfver? Du faller som ett rö för min
hand, ty det är jag, som är jordens och djurens herre!
Då sköt en blixt ned från det mörka molnet, och mannen
föll död ned på lejonhuden.
Och åskan mullrade: — Hvad yfves du öfver?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
