- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
33

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

I den stora, präktiga trädgården, der så många blommor
vuxo och vissnade, der så många fjärilar flögo och fladdrade,
stod en ros, purpurröd som morgonrodnaden och den skönaste
bland alla blommor i trädgården, fastän hon ännu till hälften
slumrade i knoppens gröna fängsel.

Trädgårdsfjärilarne fladdrade kring rosen och skakade på
venstra vingen, hvilket skulle betyda det samma som : jag älskar
dig! Och de voro alla så grannt klädda, der funnos prickiga
och vågiga, ja, många skiftade i regnbågens färger; men för
alla tillslöt hon sin kalk, då de ville kyssa henne, och det för-
vånade fjärilarne på det högsta, ty så voro de vana att göra
med de andra blommorna.

Men från björkbacken der borta kom en fjäril, utan pryd-
nader, klädd i en snöhvit drägt, på hvilken man icke kunde
upptäcka den minsta prick eller tvärrand. Det var den lilla
smultronblommans brudgum, som kom att beskåda den präktiga
trädgården; men då han såg de granna blommorna och de
brokiga fjärilarne, tänkte han vända om, så blyg var han, dock
tog han slutligen mod till sig, flög in och satte sig på ett
grässtrå ett stycke från den purpurröda rosen, och han såg
endast på henne.

Solen steg allt. högre och högre, det blef allt varmare och
varmare, och när strålarne träffade rosens hjerta, så svällde det
af ungdomsfröjd, och hon slog ut sina blad, så herrliga att
skåda, att den lilla hvita fjäriln, som blygt satt på afstånd,
bländades af deras glans.

Skogsfjärilns hjerta klappade så hårdt, att bröstet ville
sprängas, och han. öfvergaf sitt strå, flög fram till den purpur-
röda rosen och hviskade: — Hvad du är skön! Ack, hade jag
en sådan brud!

Sagor. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free