- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
34

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

Men rosen såg föraktligt på den djerfve och svarade: —
Förmätne! Hur vågar du dig hit i din simpla klädnad? Du
hade gjort bättre, om du stannat qvar i skogen och pladdrat
dina artigheter för ljungblommorna.

Nu kommo de brokiga fjärilarne och gjorde spe af skogs-
fjäriln för hans hvita klädnads skull, och sorgsen flög han åter
hem till skogen, suckande: — Hvarför flög jag väl till träd-
gården? Jag var så lycklig förr, då jag bodde i skogens frid
med min enkla brud, nu längtar jag åter till den purpurröda
rosen, fastän hon icke var lika god som skön.

När skogsfjäriln kom hem till den hvita smultronblomman,
så behagade hon honom icke mera, fastän hon jollrade lika
oskyldigt och kärleksfullt som förr; alla hans tankar återvände
till trädgården och den röda -rosen.

Solen steg till sin middagshöjd och lyste klar ned på blom-
morna i trädgården, och. fjärilarne voro der alla, ja, ännu en
till; men den nykomne fördunklade de andra, ty han var så
stor och lysande skön, hans vingar skeno som klaraste guld,
och likt eldkol gnistrade hans ögon.

När den guldglänsande fjäriln flög förbi blommorna i träd-
gården, så sågo de alla så ömt på honom, ty han var långt
vackrare än de andra, den vackraste de någonsin sett; men
han flög dem stolt förbi rakt fram till den purpurröda rosen,
som blickade mot honom och log med sina friska, röda läppar.

Tjusad af hans gnistrande ögon och bländande skrud, glömde
rosen att sluta sig inom sin oskulds värn, och i det obevakade
ögonblicket flög den gyllene fjäriln i hennes öppna famn och
tryckte sina läppar mot hennes. Då strömmade liksom eld
genom den purpurröda rosens fibrer, och hon vissnade blad för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free