- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
38

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

frodades säden lika herrligt, på dikesrenarne slingrade sig
liksom rabatter af blåklint och gula smörblomster, och öfver
begges ängar drillade lärkorna lika vackert.

Den äldste af bröderne, Harald, var en from och god
yngling, som aldrig glömde de förmaningar, fadren gifvit
sina båda söner; den yngste, Simon, var dyster och sluten
till lynnet. Vid fadrens död hade Harald låtit Simon välja,
hvilkendera hälft af arfvet han ville ha’, och sedan slog Harald
sig ned på den andra, arbetande sjelf under sång hela dagen
igenom, och när qvällen kom, tackade han Gud för sin lycka.
Simon tog den i hans tycke bästa delen och lät sitt folk
arbeta, men grubblade sjelf dågen igenom, hur han skulle
kunna lägga sig till någon af Haralds åkrar, ty hur det var,
så tyckte han, att säden stod frodigare der än på hans
egna fält.

Förutom fadrens arf följde med hvardera gården en
tomte, som styrde och ställde allting så väl och uppfyllde
egarnes önskningar, så snart de önskade sig något godt;
men på skiljovägen vandrade dag och natt en ful skrynklig
gestalt, som var så vidrig att åse, att han skulle skrämt döden
på de begge bröderne, om de kunnat se honom ; men lyckligtvis
var han osynlig. I sin högra hand bar han en båge af rent
guld, och i den skinande metallen återspeglade sig en mängd
förskräckligt grinande ansigten och ormhufvuden, och båg-
strängen var af flätade ormar. På ryggen bar han ett koger
med förgiftade pilar, så små, så små, att intet menskligt öga
kunde se dem; men den, de träffade, kände rysliga smärtor.

En afton, då solen gick ned, stod Simon på sin åker
och blickade mörkt öfver brodrens egor; då fick han se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free