Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Harald, som kom hem från arbetet, och Harald sjöng så, att
det ekade i skogen.
Då sved det till i Simons hjerta, men han visste icke,
hvad det var, fast det kan jag tala om: det var den rysliga
gestalten på skiljovägen, som skjutit en af sina giftiga pilar
rakt i hjertat på honom.
— Hvad hans lycka förargar mig — mumlade Simon
för sig sjelf — men så tog han också bästa gården.
Nu ljög Simon, ty gårdarne voro lika bra, och dessutom
hade han ju fått välja. Mörk i hågen vände han åter hem
och tog en skäppa ogräsfrö, som han kastade ut på Haralds
åker, hvarpå han lade sig att sofva, önskande inom sig, att
ogräset måtte förqväfva all Haralds gröda.
Men om natten gick Haralds tomte ut på åkern och
plockade bort allt ogräsfrö, ett svårt arbete för hvilken annan
som helst, men för tomten gick det som en dans. Derpå
gick tomten hem och satte sig vid Haralds hufvudgärd för
att vaka öfver honom, och då tomten såg, hur lugnt och
fridfullt Harald sof, så började han tänka på, hvad godt han
kunde göra honom.
Hvarje afton innan Harald gick till sängs, bad han till
- Gud om ett förnöjdt sinne.
— Det har han ju — tänkte tomten — något annat
måste han ha. Och så visade honom tomten i drömmen en
den allra vackraste tafla, man kan tänka sig, ja, den var så
rörande skön, att Harald suckade i sömnen: — Herre Gud
så vackert!
Harald såg sin egen lilla stugukammare, och i den satt
på en pall en vacker blåögd qvinna, ja, så vacker, att man
kunde ha tagit henne för en engel, om hon bara haft vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
