Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Aldrig glömmer jag, hur varmt och skönt det svarta taket
var, der jag först fick hoppa omkring. Och när mor se’n
lärde mig att flyga, då blef det ändå gladare dagar. Ibland
kretsade vi omkring ett tempel i parken, ty der var det så
godt om insekter mellan träden. I templet satt ofta en
menniska, en ung herre, som alltid såg så blek och sorgsen
ut. Det var slottsherrn, sade mor. — Och hvarför är han
så sorgsen? — frågade jag. — Han säger, att han ingenting
har att lefva för. — Och ändå är han så rik. — Han är
mätt på allt och önskar sig döden. — Hur det var möjligt
att icke vilja lefva, när träden voro gröna, och när det fanns
så godt om insekter, att man kunde äta två, tre flugor i
minuten, det kunde jag icke begripa, men mor, som var
mera erfaren, sade, att lyckan beror på ett förnöjdt sinne,
och det hade icke slottsherrn. En dag kom den bleke mannen
upp till oss i tornet. Mor trodde, att han ville göra oss illa,
och vi gömde oss derför i ett mörkt hål långt inne i muren.
Men han såg icke åt oss, utan gick ut på altanen och lutade
sig öfver jerngallret. Der stod han länge och stirrade långt
bort j det blå. Slutligen hörde vi honom sakta säga: —
Lifvet är mig en plåga, hvarför skall jag då spara det längre?
— Han böjde sig ännu mera öfver gallret. Bara en tum
till, och han skulle fallit ned på den stenlagda gården. Då
stod jag icke ut längre, utan flög fram ur mitt hål och bör-
jade kretsa omkring honom. »Qvirivitt! se på mig, jag är
så glad!» ropade jag, och sedan han en stund stirrat på mig,
vände han sig bort från balkongen och gick nedför torn-
trappan. Från den stunden blef slottsherrn gladare med
hvar dag, och när mor och jag kretsade kring templet, smålog
han öfver, att vi jemt ropade: »qvirivitt! se på mig, jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
