- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
47

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

så glad!» Dagen innan vi redde oss till flyttningen, var det
bröllop på slottet, och då stod glädjen högt i tak. Innan
jag for, stämde jag möte med slottsherrn vid myrtenhäckarne
i Italien, dit han kommer efter med sin brud för att sjunga
med mig: »qvirivitt! se på mig, jag är så glad!»

Svalan slutade sin berättelse, och alla åhörarne förkla-
rade med en näbb, att det var en mycket vacker historia.
— Dess största förtjenst är, att den är sann — tillade be-
rättaren och såg rätt förnöjd ut, öfver att han lyckats roa
sina kamrater.

— Nu är det min tur — sade en liten svalfröken och
vände hufvudet på sned för att hon skulle se intressant ut.
— Jag har bott i staden under sommaren och sett sprättarne
stå på Norrbro med lorgnett i ögat och käpp med guld-
knapp. Jag har hört musiken och sett de stora fåglarne,
som flyta omkring på vattnet och andas rök och eld. Men
det vackraste af allt, som jag sett, var en liten flicka, som
var klädd i siden, och som bar en den skönaste docka på
armen. Hon mötte en tiggarflicka på gatan, och tiggarflickan
grät. — Du skall inte gråta — sade den lilla fina flickan.
— Se här har du min docka att roa dig med. — Och så
kysste hon tiggarungen på båda kinderna och sist på munnen.
Men i det samma kom der fram en lång och mager barn-
piga, som tog dockan från tiggarbarnet och förde bort flickan,
som var klädd i siden. — Inte ska’ lilla fröken bry sig om
en så stygg och ful unge: — sade pigan, men lilla fröken
grät och kastade slängkyssar åt henne, som icke fick be-
hålla dockan. — Det var visst en engel! — tänkte tiggar-
flickan och torkade sina tårar. Sedan återsåg jag ofta de
båda barnen. Tiggarflickan var sorgsen ibland, men då flög

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free