Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
granne, Silfverkungen, är svag, och derför går jag att lägga
hans rike till mina besittningar.
Ett ändlöst jubel svarade på konungens ord, och soldaterna
skramlade med sina vapen till tecken af sin stridslystnad.
— Framåt! — kommenderade konungen, och så bar det
i väg med hela armén. Alla sågo glada ut, men ingen var
gladare än Sven, ty att få vara med i krig, det var det lyck-
ligaste, som kunde hända honom. Dröm-Jan förde honom
fram till konungen och sade:
— Här har jag den äran att föra till dig, o konung, en
tapper stridsman.
— Han är välkommen — sade konungen och vände sig
derpå till Sven med den frågan:
— År du lika morsk, som du ser ut?
— Lita på det — svarade Sven — och det vill jag visa,
om jag får bli general.
— Nå, nå, vackert i backarna — sade konungen. — Men
eftersom du är så morsk, ska” du få bli korporal.
Sven tyckte, att det var något för litet, men då han icke
kunde få följa med på andra vilkor, så antog han tillbudet.
Han måste stiga ned från hästryggen och marschera med i
ledet bland de andra soldaterna.
— Nu får du sköta dig sjelf — sade Dröm-Jan, tog Poppe
vid betslet, nickade och for af som en väderil.
När middagssolen började att bränna het, kände Sven, att
han blef trött och ville sätta sig ned för att hvila.
— År du galen, karl? — ropade då löjtnanten och gaf
honom ett slag med flata klingan öfver ryggen. — Om du
inte nu följer oss, så får du en kula för pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
