- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
57

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

d7

Sven var nära att börja gråta, men han skämdes för att
visa det, och han sväljde sina tårar. Han gick och gick, men
för hvarje steg, han tog, var det, som om han trampade på
nålar. Åndtligen kommenderades »halt !» och armén stannade.
Men det var icke för att rasta, ty fienden var inom skotthåll,
och i nästa ögonblick hvirflade trummorna signal till anfall.
Då glömde Sven, att han var trött, och med fälld bajonett
sprang han med de andra mot de fiendtliga kolonnerna. Endast
konungen och hans svit stannade på vederbörligt afstånd, der
de icke kunde nås af kulorna.

Ett förfärligt dån nådde Svens öra. Det var kanonerna,
som började att spela mot de anfallande, och Sven såg, hur
kulorna banade sig blodiga vägar öfverallt. Vid denna syn
ryste han, men snart såg han ingenting mer, ty krutröken blef
tät som en dimma. Han rusade oupphörligt framåt, och snart
stod han öga mot öga med fienden. Bajonetterna korsades,
och kolfvarne höjdes som klubbor. Jämmerskränet från de
sårade var förfärligt att höra. Plötsligt kände Sven en svi-
dande smärta i bröstet, och en hväsande stämma ropade:

— Den, som sig i leken ger, han skall leken tåla.

Det svartnade för Svens blickar, och han sjönk ned på
marken.

— Låt mig få komma härifrån! — bad han ångestfull.

— Nej, nu måste du dö! — fortfor den hväsande stämman.
— Så går det till i krig. Den, som är derifrån, så är han fri!

Sven såg ett grinande ansigte och en bliztrande klinga.
Blodet stelnade i hans ådror, och han ville skrika, men han
kunde icke längre få fram ett ljud. Då hven klingan öfver
hans hufvud, men i samma ögonblick kände Sven sig liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free