- Project Runeberg -  Sagor / Sagor /
60

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

Der ute, midt i den hvitfraggiga floden, gent emot herre-
gården, låg en grönskande ö, hvars like i fägring aldrig någon
skådat; dit kastade herremannen ofta giriga blickar och har-
mades i sitt sinne öfver, att han icke kunde lägga ön till sina
besittningar, ty ingen kunde komma dit för den vilda forsens
skull, som skummade på alla sidor.

Flerfaldiga gånger hade herremannen försökt bygga en
bro dit öfver; men alltid hade pålarne splittrats likt svaga rör,
innan den ännu var halffärdig. Förgäfves hade han åkallat
alla onda makter till hjelp; ön var och förblef oåtkomlig för
honom.

En dag gick herremannen förbi den låga kojan och hörde,
hur dagakarlen sjöng vid sitt arbete. Då blef herremannen
vred öfver den torftiges lycka, ty sjelf var han dyster till lynnet,
derför att han inte kunde lägga den herrliga ön till sina rike-
domar, och han befallde dagakarlen att inom en månad bygga
en bro öfver till ön, om han icke ville bli drifven från hus
och hem.

— Med Guds hjelp vill jag försöka! — sade dagakarlen
och började släpa stockar från herrgårdens skog ned till stranden,
hvarpå han straxt lade hand vid arbetet.

Redan hade han fått halfva bron färdig, och herremannen
tänkte med förnöjelse på sin nya besittning, då den mellersta
pålen brast, och dagakarlen föll tillika med sitt arbete i de
rasande böljorna.

Herremannen stod qvar på stranden och förbannade ar-
betaren, derför att han icke valt en starkare påle att uppbära
det hela; men bäst det var, så kom dagakarlen löpande utefter
stranden, till allas stora förvåning, ty ännu aldrig hade någon
blifvit räddad, som fallit i forsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/sagor/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free