Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
hörde tydligt, hur den flög från jorden allt högre och högre,
tills den slutligen smälte bort i fjerran.
— Det var en sträng som brast vid jorden och svingade
sig dit upp, der endast ljufhet och klarhet finnas.
Då klingade liksom toner från ett strängaspel, men icke
ljufva och milda som förut, utan skärande och skarpa likt
qvidan och verop.
— År det också Guds eolsharpa? — frågade barnet.
Och fadren svarade: — Ja, men nu hvina lidelsernas
och de mörka passionernas stormar förbi och vilja med
våld slita sönder de harmoniska banden.
Genom rymden klagade en jämmerton, högre än alla de
andra; en stjerna föll från himmelen och gnistrade i natten.
— Såg du stjernan, som föll? — frågade barnet.
— Det var en sträng, som brast — suckade fadren —
men olycklig den, ty den brast vid himlen och föll dit ned,
der endast natt och mörker finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
