Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12.
EOLSHARPAN.
å ett högt, högt berg satt ett litet barn
med sin fader och blickade ut i den
oändliga rymden. Rundt omkring var
natt, endast stjernorna lågade på fästet der uppe, och allt
var så tyst, så tyst som det blott kan vara mellan himmel och
jord, der ej ett ljud hörs nedan, ej ofvanifrån.
Då klingade plötsligt liksom toner från ett strängaspel
och dogo bort i de ljufvaste ackord.
— Hvem spelar så vackert? — frågade barnet.
— Det är Guds eolsharpa — svarade fadren. — Genom
den omätliga rymden löpa millioner sinom millioner strängar,
hvilka förena jorden med de högre verldarna, och då from-
hetens och förnöjsamhetens fläktar susa förbi dem, stiga lof-
sånger och hymner upp mot himmelen.
Stjernorna blickade så vänligt, och genom rymden dall-
rade en ton, högre och tydligare än alla de andra, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
