Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OH
— Slaf! — ropade godsherrn — kring din låga stuga
växa blommor, som straxt förvissna i mina gyllne salar,
derför måste du och de dina bort härifrån. Innan solen gått
upp skolen I alla hafva lemnat gården, ty jag vill sjelf bo
här bland dessa blommor, som jag med allt mitt guld ej
kan få att blomstra i mitt slott.
Förgäfves bönföll landtmannen, förgäfves bönföll hans
maka, som skyndat ut; gårdsherrn förblef obeveklig.
Då öppnade landtmannens dotter dörren och kastade sig
till godsherrns fötter.
— Herre, herre! — ropade hon — förvisa oss icke här-
ifrån, ty då skall du i evighet sakna de blomster, du önskar
ega; se blott omkring dig, de vissna redan! Men har du
förbarmande, öfvar du mildhet, då har du fröet i ditt eget
hjerta.
Och då godsherrn såg in i den sköna flickans stora, tår-
fyllda ögon, så vaknade hans af synd och flärd förhårdnade
hjerta, och i hans ögon tindrade tvenne klara perlor — ångrens
tårar öfver ett förfeladt lif.
Med en djup suck kastade sig godsherrn upp på sin
springare och ilade tillbaka till slottet.
Några veckor derefter hemförde godsherrn landtmannens
dotter som brud. Dagar, veckor, månader förflöto, året gick
till ända, och godsherrn började känna sig så lycklig och
glad, ty landtmannens dotter var god och mild, och friden
hade följt henne in i de gyllne salarne.
En stor, en glädjerik händelse inträffade: godsherrns
maka skänkte honom en son, och utom sig af glädje begaf
fadren sig uti trädgården för att andas fritt, och se! en gördel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
