Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
— Så träffar jag då ändtligen på dessa blommor, som
jag så länge förgäfves sökt! — utropade godsherrn. — Jag
har farit kring hela jorden och gifvit ut stora summor för
att erhålla en enda, men förgäfves; och här, hos en af mina
fattigaste underhafvande, träffar jag dem i mängd. Jag vill
väga upp dem med guld och flytta dem till trädgården kring
mitt slott.
— Nådigste herre — svarade landtmannens hustru —
intet guld kan ersätta dem, och de skulle vissna i er träd-
gård, ty de frodas blott, då de äro en skänk af den eviga
glädjens Herre.
Då mörknade godsherrns anlete, förgrymmad ryckte han
några plantor upp.med rötterna och tog dem med sig, då
han i sporrsträck ilade derifrån.
Hemkommen tog godsherrn plantorna och bar dem in
i sina gyllne salar, der han planterade dem i silfverkäril och
hvälfde kristallkupor öfver dem, så att icke luften skulle
skada de ömtåliga blommorna; derpå satte han sig ned för
att se, om icke så mycken omsorg skulle vederqvicka dem;
men med hvarje minut förtvinade de allt mer och mer, och
snart föllo plantorna till stoft ned i sina silfverkäril.
Då steg godsherrn upp med en hädelse på sina läppar,
befallde fram sin häst och for af som en stormvind genom
skogen, rakt fram till landtmannens dal.
Och solen hade nyss gått ner, då godsherrn anlände till
landtmannens gård. De små barnen hade gått till hvila, och
äldsta dottren satt i stugukammarn jemte föräldrarna. Då
landtmannen såg den nådige herrn, skyndade han ut för att
ta emot honom. men stannade helt förskräckt, då han såg
sin herres vilda blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
