Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
— Jag kan tala om en saga för dig — sade gossen.
Den ville hon gerna höra.
— Men du får inte bli rädd.
Det lofvade hon.
— Det var en gång en liten flicka, som gick vilse i
skogen. Hon vandrade hela dagen omkring, men kunde
icke hitta hem. När det blef mörkt, satte hon sig att gråta,
men då fick hon höra en fågel, som sjöng i en gran straxt
bredvid:
»Kom, kom och hjelp mig, så vill jag hjelpa dig!»
Flickan såg bort till fågeln, som var en liten en, men
han sken som ett ljus och lyste upp platsen, der han satt.
— Hvad vill du? — frågade flickan.
>Kom, kom!» sjöng fågeln och hoppade från gren till
gren. Flickan följde honom och kom så till en stor fläder-
buske. Der hade fågeln sitt bo, men vid en af grenarne
hängde en orm, som slingrat sig upp i busken.
När flickan såg ormen, tog hon en björkgren och slog
ihjäl honom, fastän hans ögon gnistrade och han hväste emot
henne. Och då hon såg efter, hvart det elaka djuret föll, så
märkte hon, att både ormen, fläderbusken och fågeln hade
försvunnit, och i stället stod hon framför ett slott, derifrån
hon hörde fågelns röst:
»Kom, kom!»
Det var nu ljusan dager, då flickan gick in i slottet.
Prinsen kom emot henne och sade, att det var han, som
varit den lysande fågeln, och att han blifvit befriad från
sin förtrollning, då hon slog ihjäl ormen. Prinsen tog flickan
i hand och gick med henne upp i slottstornet, hvarifrån de
blickade ut öfver skogen. Långt borta såg flickan sina fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
