Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
:af neckrosor kring det fladdrande liâret. Han talade
till Simon ocli lians röst klingade som en motallklocfia.
Simon lyssnade och hörde: — Jag vill gifva dig en
fiol, på livilken du skall kunna spela skönare än tra-
stens säng, mäktigare än forsens brus; men till gen-
gåfva mäste du gifva mig din lycka pä jorden. –
Strömkarlen tog fram en fiol under sin mantel, men
Simon vände sig bort ifrån honom. Dä började ström-
karlen spela, och Simon kände sig oemotståndligt dra-
gen ned mot elfven. — Gif hit! gif hit! —ropade
Simon och sträckte armarne ut emot forsen. Ström-
karlen gaf honom fiolen och sjönk åter ned uti elfven . . .
Simon kände sig buren som af en stormvind långt bort
från sitt barndomshem, och hvar han for fram, spe-
. lade han skönare än trastens sång, mäktigare än for-
sens brus; men i sitt hjertä bar han en tärande plågä,
ty strömkarlen hade fått hans lycka.
Följande dag gick Simon, som han lofvat, ned till
bruket, och då han återvände derifrån, var hans fram-
tida öde bestämdt. Den gamle herrn hade åtagit sig
att bekosta Simons musikaliska studier, om han ville
följa honom till hufvudstaden, och då brukspatronen
lofvade att sörja för gamla Greta, så gick Simon med
glädje in på anbudet, med vilkor att först få hora sin
mors tanke. Ehuru skiljsmessan från sonen föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
