Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Greta som den bittraste profiling, gaf hon dock med
leende läppar sitt. ja, ty livad offrar icke en mor för
att se sitt barn lyckligt och äradt i verlden? — och
lycka och ära, var hon säker på, skulle vänta Simon
på den nya banan.
Öfver högsommaren stannade Simon hemma, och
som den gamle musikkännaren vid sin afresa från bruket
lemnat ett förskott på det underhåll, han ämnade sin
skyddsling, sä kundo Simon uteslutande hängifva sig
åt sin musikaliska lust. Ofta var han nere vid bru-
ket, och en af grottorna i trädgården var hans älsk-
lingsplats. Der spelade han mången afton för Gerda,
som klappade händerna af förtjusning och sade att han
var Nocken sjelf. Simon glömde sin dröm och var lyck-
lig hela sommaren, men när hösten närmade sig och
han skulle skiljas från mor Greta, från Gerda och från
hemmet der uppe i skogen, dä kom han i håg sin
dröm och kände att strömkarlen höll qvar en stor del
af hans lycka, och att blott minnet deraf återstod ho-
nom sjelf.
Det enda han förde med sig från hemmet, var
fiolen, och den tryckte han till sitt hjerta, då han blic-
kade tillbaka och såg elfven, skogen och borget för-
svinna i fjärran.
’ Nära nio år ha förflutit. ’ Den höga norden ligger
ännu liflös i vinterns kalla armar, men i söder glöda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
