Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
den andra hälften ärfde hans hustru, Fredrika, dä
hennes far dog.
Jöns ansSgs länge vara en bergad man, men så
gick det bakut och gärden kom i lägervall, ty Jöns
vände sig på senare åren mera från arbetet och for i
stället till staden, derifrån han alltid vändo rusig hem.
De, som i bygden kände till Jöns från längre tid till-
baka, påstodo att han af föräldrarne blifvit tvingad till
giftermålet med Fredrika, för att de båda gårdarne
skulle komma samman, och detta var orsaken till att
lyckan ej trifdes i hemmet på Vassängen. De båda
makarne hade ett enda barn, sonen Knut, som nu var
tretton år. Knut var en qvick och liflig gosse, någon-
ting som alla förundrade sig öfver, ty i hemmet hade
han icke mycket atf glädja sig åt. Modren var sluten
till sinnes och talade sällan, hvaremot fadren mest
bannade honom. Värst elak var dock Jöns mot hustrun,
och mången qväll, då han kom rusig hem, slog han
både henne och Knut. Aldrig hörde man likväl mor
Fredrika klaga öfver sin man, tvärtom, hon ville aldrig
att någon talade illa om honom. Tålig och stilla bar
hon sin sorg inom sig, och så hade åren gått utan att
vända hennes hjerta från en man, som icke älskade
henne.
En afton, då Jöns väntades hem från staden, dröj-
de han ovanligt länge. Mor Fredrika gick ofta ut på
förstuguqvisten och såg utåt vägen. Slutligen hörde
hon Svarten gnägga och såg kärran’ komma på afstand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
