Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Men i stallet för Jöns satt en af grannarne och körde.
Då kärran svängde upp pä gården, sprang mor Fre-
drika emot den och frågade: — Hvar är då Jöns?
— Han ligger här bak i kärran — svarade grannen.
— Jesus, hvad har då händt?
— Han stjelpte borta vid stenbron och fick sig
en törn.
Fredrika och grannen ville hjelpa Jöns ur vagnen,
men då sågo de att han var död. Hustrun brast då
ut i jemmer och kastade sig öfver den döde. — Gud
i himlen, hvad jag är olycklig ! — ropade hon och
snyftade som ett barn. Hon strök med handen bort
håret från _ den blodiga pannan och ropade den döde .
vid namn, liksom ville hon väcka honom till lif igen.
Till sist måste husfolket nästan med våld draga’ henne
bort från liket och föra henne in i stugan. Der satt
hon hela natten invid Knuts säng oeh kunde icke sofva.
Men hon grät icke mer, hon endast vaggade af och an
med hufvudet, och tystnaden afbröts någon gång af en
djup suck.
Det var på försommaren, Jöns dog, och söndagen
före midsommar skulle han begrafvas. För Knut var
begrafningsdagen nästan som en glädjedag, ty när och
fjärran från kommo högtidsklädda bekanta till Vass-
ängen och alla hade de »förning» med sig.
— En ståtelig begrafning ska Jöns ha —- hade
mor Fredrika sagt, oeh redan ett par dagar förut hade
hon börjat ställa i ordning till begrafningskalaset. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
