Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
pâ morgonen bars kistan ned till stranden ocb sattes i
den stora ekan, som skulle föra den döde öfver sjön
till kyrkogården, som låg på andra sidan fjärden, der
kyrktornet syntes höja sig bakom björkdungen. När
båten med kistan sköt ut ifrån stranden, följdes den
tätt efter af fem mindre båtar med slägt och vänner
om bord. Då alla voro utkomna på den stilla sjön,
började en af karlarne, som rodde båten med kistan,
att sjunga:
»Ack! dötlen hafver hädanryckt
Min . vän ifrån min sida.
Af sorg till jorden nedertryckt,
Ilvad tröst kan jag förbida!»
Så föllo de andra med in i sången och sjöngo
psalmen till slut. Vidt ut öfver fjärden klingade to-
nerna och gåfvo eko från bergen, som höjde sig vid
en vik på ena sidan Yassängen.
Knut satt i båten bredvid sin mor, och han ville
så gerna småle åt allt, hvad han såg och hörde, ty så
vackert tyckte han att det var. Han såg hur kistans
hvita plåt blänkte i solen och speglade sig i sjön och
hur vattnet stänkte kring årorna som ett skimrande
perleregn. Psalmen klingade i hans öron nästan som
en glad melodi, men när han så var färdig att le, såg
han upp till modren och blef strax allvarlig igen, ty
hennes anlete bar prägel af djup sorg, och det kunde
Knut icke förstå, ty fadren hade ju aldrig varit god
emot henne, och bättre var det väl nu, då han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
