Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Och Knut sade icke längre nej, utan drack med dem
alla.
Sent pä natten, då de dansande voro trötta, fick
spelmannen hvila en stund, och några af flickorna be-
gärde att Nils skulle sjunga en visa. Ungdomen bil-
dade en ring omkring, och så stämde han upp.
Det var en gång en käring, som liade skog och ängar,
Och aldrig gjord’ hon annat än räkna sina pengar ■—
Och det log jag åt, ja ja, det log jag åt.
Och kär’ngen had en pojke, som aldrig vågat dricka,
Och som väl knappast tordes att se nppå en flicka —
Och det log jag åt, ja ja, det log jag åt.
Men hur det var en afton, smög pojken ut till danseu,
Och hur det var, så drack han, så att han miste sansen —
Och det log jag åt, ja ja, det log jag åt.
Det ruset hlef en spik i den gamla gummans kista,
Men snåla kär’ngar kan man ju både ha och mista —
Och det log jag åt, ja ja, det log jag åt.
Nils hade, innan han började, stigit upp på en
stol. Nu hoppade han ned igen, och han gapskrattade.
De flesta andra skrattade med och de sågo alla öfver
till Knut, som stödde sig mot dörrposten. Nyss hade
Knut varit blossande röd, nu var han mycket blek.
Plötsligt rätade han på sig och gick, utan att ragla,
fram till Nils och sporde honom :
— Du vill väl ha betaldt för din visa, Nils?
— Tänker du betala den då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
