Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ner till kärran, ocli snart voro de pä hemvägen. Icke
ett ord mor sade de till hvarann, och innan de hunnit
fram till Yassängen, hade Knut somnat och låg nere i
kärran med hufvudet i modrens knä.
Flera veckor förgingo efter dansen pä Vreten,
utan att ett ord yttrades derom nere pä Yassängen.
Det var, liksom om mor och son båda väntade att den
andra skulle taga till ordet. Knuts första tanke då han
vaknade efter natten på Vreten, var att han nu måste
göra allvar af sin föresats att draga bort från hemmet,
sak samma hvart. Hellre ville han tjena som dräng
på främmande ställe än stanna på Vassängen. Men
knappt hade denna tanke uppstått, förr än han kände
hur kärt hemmet var honom, fastän det ofta synts
honom öde och mörkt: Lemnade han Yassängen, så
måste han ju också afsäga sig. möjligheten att på länge
få se och tala med Anna, och det vore just det värsta,
som kunde hända honom.
Flera gånger var Knut på väg att tala till mor
Fredrika om att han ville bort till hösten, men för
hvar gång han skulle närma sig henne, så svek honom
modet. Och med hyar dag, som gick, blef det allt
svårare för honom att säga ut hvad han tänkte, ty det
föreföll honom, som om mor Fredrika ej längre var
den samma som förr. Hennes sträfhet var försvunnen,
hennes röst var vänlig, och hon såg ofta på Knut med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
