Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
cn blick, som gjorde lians lijerta vekt. En söndag
hade tjenstefolket pä Vassängen fått fara till kyrkan,
oeh Knut satt ensam inne i kammaren och läste. Då
öppnades dörren, och mor Fredrika kom in. Knut
fortsatte att läsa, och gumman gick och sysslade i
skåpen. Efter en stund tittade Knut upp och såg att
modren tagit fram sina bästa prydnader, silkesduken,
den grönrutiga själen och de genombrutna trådvantarne.
Hon började att kläda på sig och såg då och då öfver
till Knut. Slutligen tog hon fram ur skåpet hans
bästa tröja och en blå silkeshalsduk, som hon räckte
honom, och sade:
— Tag på dig, käre Knut.
— Och hvarför det?
— Vi ska gå öfver till Backen.
Knut stirrade på modren, men sade ingenting.
Plötsligt såg han hur tårarne började rinna utför mor
Fredrikas kinder. Då steg han upp och gick till henne.
— Hvarför gråter du, mor? — frågade han.
— Ack, käre Knut, jag har väl mycket att gråta
öfver, ty bär har på länge icke varit, som det bort
vara. Jag har kanske inte handlat rätt mot dig, men
ser du det var derför, att jag höll så mycket af dig.
De satte sig båda, och Knut tog modrens händer
i sina. Hon fortsatte att tala: — Du, liksom de andra
har inte förstått mig. Jag sträfvade och arbetade, men
inte var det för min skull. Inte är jag så, som Nils
sjöng om mig på Vreten. Han hade inte rätt, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
