Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
och grät pâ samma gång. Efter en stund steg mor
Fredrika upp och torkade sina tårar. —• Och nu gå
vi öfver till Backen. Du vill ju träffa Anna nu? —
sporde gumman med en skalkaktig min.
— Jag är strax färdig, mor. Nu ska här bli
glädje på Vassängen? — Knut tog mor Fredrika i
famn och höll henne länge sluten i sina armar.
En söndagsmorgon fram på hösten stötte en hel
rad båtar ut ifrån Vassängsstranden. I första båten
sutto ett brudpar, Knut och Anna, och deras slägtingar.
Brudparets anleten strålade. Allt lyste liksom af fröjd
den dagen. Solen sken, och vågorna glittrade så, att
man knappt kunde se på dem. Björkarne nere vid
stranden stodo klädda i gyllene fransar, här och der
stucko några lönnar fram sina högröda hufvuden, och
korset på kjTrktornsspetsen blänkte som en klar låga.
Det låg ett härligt ljus öfver sjön och dess stränder,
och den högtidsklädda bröllopsskaran gaf åt taflan en
ännu gladare och lifligare stämning.
I båten, som följde efter brudparets, sutto brude-
svennerne och bland dem Nils, som Knut försonat sig
med. Nils hade gjort en visa till brudparets ära, och
han sjöng den med hög röst:
Allt ifrån barndomsåren han hade henne kär,
Och hon den trogne vännen uti sitt hjerta bär.
På ängen och på åkern och i grönskande skog
Han såg på henne kärligt och hon mot honom log
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
