Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
förstod du ändå, fast du inte förstod mig riktigt. Ser
du, det var för din skull, som jag glömde allt annat
i verlden för att samla pengar. Jag ville att gärden
skulle bli skuldfri och en god gård;, så att den måtte
vara tillräcklig både för dig och en hustru. Jag ville
inte att du skulle bli olycklig, du liksom din far. Han
höll inte af mig han, men han tog mig, derför att
föräldrarne ville så, ty, sade de, hvad han skulle ärfva,
det räckte inte till att lefva på som bergad karl med
hustru och barn. Men så gick det också, som det gick.
Mor Fredrika snyftade bittert och lutade ansigtet
mot Knuts bröst.
— Kära mor, hvarför har du inte förr talat med
mig om detta? Knut smekte modrens grå hår och tryckte
henne till sig.
— Jag tänkte inte på något annat än att få går-
den skuldfri, tills du skulle bli stor. Aldrig var jag
rädd för att ditt hjerta under tiden skulle vända sig
ifrån mig. Men nära var att så hade gått.
— Säg inte så, mor!
— Hvad skulle du också tänka om mig? Aldrig
kunde du hitta på det rätta, när jag inte sade dig det.
Men nu vet du det. Jag ville att du skulle få den,
du höll af, hon må nu vara aldrig så fattig. Jag ville
att du skulle ha tillräckligt för båda, så att du inte
skulle komma i frestelse. Ja, Knut, jag ville att du
skulle bli lyckligare du än far.
Knut slog sina armar om gummans hals och log
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
